EMILIA,

Jag kom på igår, att jag vet inte vad jag kännerlängre. Att allt som gör så ont, orkar jag inte känna för jag har blivit känslolat. Eller är det inte vana? Något av det, så har jag iaf blivit lat i mina känslor och det är inte vad jag vill vara. Det är inte den jag är. På något konstigt plan så kan jag inte lära mig hata denna gången, bara önskar du kunde hitta ur ditt mörker. Hitta tillbaka o se nåt mer. Det är en öppning. Jag vill stänga den dörren. Men grejen är att jag är så lat så jag nog faktiskt inte skulle bry mig om jag blev så sårad igen. Jag vill så jävligt gärna bry mig o stå på mig för vad jag bestämt mig för. Men jag känner inte det, känner bara att jag saknar dej. Det är inte rätt.

vad fan gör jag?