EMILIA,

"kollar in i ögonen på en människa utan själ"

hur lät jag det gå så långt. hur länge har det vatt såhär fel? det är så overkligt. Så ni fattar inte.
men det är inte overkligt. för det är min vardag, från och med nu är det min vardag.
hur länge? för jag tror jag rymmer. jag tror jag rymmer. för jag tror inte jag kan göra detta nu
jag tror att jag nog inte klarar detta nu. jag måste göra nåt annat.
tänk om jag lämnar dej. jag fattar inte. det går nog inte in hos mig heller. men tänkt om jag inte orkar?
tänk om jag inte kan va där för dej? tänk om jag inte orkar hålla ihop det.
tänk om du aldrig blir du? vad gör jag då? jag kan inte förlora dej. Jag kan inte tänka den tanken.
men faan vad gör jag om du aldrig blir du? vafan gör vi då?