EMILIA,

Att vi är här igen. Misstänker varje liten sak, analyserar allt, gräver under varje sten. Undrar om det någon går tar slut. Blir jag säker nog en dag att bara lägga ner? För det är inte vad jag vill. Vad jag ännu mindre vill är att va någon man gillar att sakna. Tror inte du förstår. Tror inte du förstår min vardag och hur mkt jag behöver dej där. Tror inte vi förstår vad vi vill. Eller är dom bara olika saker. Kanske hade dom rätt, dom känner dej bättre så. Allt jag vet att jag inte vill leva mitt liv med saknad och rädsla i kroppen dag in och dag ut. Jag vet vad jag gett mig in på och vi sa att vi tar dag för dag, jag gick med på detta men du visste också att jag inte kunde göra detta föralltid, för att du förstod vem jag är? eller.. Jag tar mig igenom varje dag för att du är värd det. Jag vet att jag som vanligt är händelserna i förväg, men vill man inte kunna känna någon form av säkerhet för att man ska kunna göra vad man gör för att vara någon man gillar att sakna är inte vad jag vill vara iaf..