EMILIA,

Jag har aldrig riktigt förstått, men jag tror jag gör nu. Och inser att rädslan att vara ivägen blir enbart större. Förstår varför det är så enkelt för dig, varför det är som en klackspark. Words you said. Jag vet inte var ni var, men det måste varit djupare än detta. Så om inte ens det va värt det, vad är? Eller är detta annorlunda? Words you said. Förstår varför jag inte är en del, för du vill inte göra mig till en. Åter till att vilja något tillräckligt mycket, finns det en spärr? Och om där finns en spärr vill man verkigen det så mycket då? För mig är det enkelt. Så himla enkelt. Jag har varit säker på många saker i mitt liv. Men aldrig sett så långt i framtiden som jag gör nu. Kanske låter det som en klyshe, men för mig är det stort. Världsförändrande stort. Och det enda som gör mig osäker är du. Words you said or worlds apart. Vad du egentligen ville ha sagt.. det kan jag inte sätta fingret på. Kanske va det positivt eller to let me down easily.. Ber inte om mycket nu, inte idag och inte imorgon. Men två världar ifrån. Det håller inte föralltid. Jag ser en väg som är lång, den längsta jag någonsin sett. Jag hoppar inte händelserna i förväg. Jag försöker bara va smart. För om det du menade var att du inte va beredd att släppa in mig i din värld. Då har jag inget mer här o göra. Och ju mer jag tänker på det, ju mer jag lyssnar på vad du sa så känns det som du redan är bestämd. Plötsligt överanalyserar jag igen, plötsligt fattar jag ingenting.