EMILIA,

Vet man någonsin om man gör den rätta saken? Eller går man alltid in blind i allting? Man kan alltid välja den säkra sidan, men inte ens på den vet man riktigt vad som väntar. Man kan tänka på det tills det gör ont. Man känner sig bedragen. Man kan känna sig lurad. Ensam. Sen kan du välja att inte inte tänka på det, men det skulle också göra en till en idiot. Älska glömma och förlåta? Är det glömt är det förlåtet säger dom. Men ändå lever vid med det i baktanken, eller gör vi inte? Älska och gåvidare kanske det skulle heta istället? Eller älska med ögonen bundna. Så man kan lita på att allt du blir sagd till dej igenom åren stämmer eller kan man ifråga sätta o leva i rädslan resten av sitt liv. Vilket man än väljer har du inte facit i handen iaf. Vilken väg du än väljer, den säkra eller osäkra - går du alltid igenom livet blind. Mer eller mindre går vi nog igenom livet blinda allihopa, så länge vi alla spelar på samma villkor så får vi väl acceptera att vi föralltid kommer va små hundvalpar som bara spelar spelet för att vi är födda till det.