Lekis

Asså gränsen på galenskap får ju dras någonstans? Gränsen på sär behandling och idioti får man dessutom också dras. På riktigt så är jag inte längre intresserad och starta mitt liv på ett jävla dagis som särbehandlar och blundar för verkligheten mer än vad en bebis gör. Så fort det handlar om pengar på rätt håll går det bra, på andra hållet så är det tabu. Är så trött på att vara på ett sånt ställe. Är så trött på lekar och puckon. Är så fruktansvärt trött på att försöka kämpa sig uppåt på ett ställe som inte kunde skita mer i dej än när det handlar om deras pengar. Våga vägra. Jag vägrar slita röven av mig och ställa upp för inte ett jävla skit, jag vinner inte ett skit på det, förens dom vill att jag gör det. Illamående in i själen på detta. vill ut, iväg på nya äventyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0