Jag har fastnat med händerna i marken i minnet från en mardröm
Hela världen vänder sig i min mage förtillfället. Varje del av mig gör ont för efter en väldigt lång uppförsbacke trodde jag att jag va på väg ned för den men nu knyter sig hela magen för jag går upp för den igen. Jag är beredd att gå, vända och sluta för det är enklare. Mönster, banor, vanor. Men förtillfället knyter det sig så fruktansvärt i magen så jag kan itne tänka på annat. Det är inte okej att lämna mig. Det är inte okej att detta aldrig kommer bli annorlunda. Det är inte okej att det finns inget jag kan göra. Det är inte okej att vi inte bara skiter i allt detta nu så det slipper bli svårare. Ännu mer inte okej är att jag inte pluggar. fan ångest. grov.
Kommentarer
Trackback