EMILIA,

Från en kaos vecka, med massa press, massa intryck, mkt kärlek och glädje till en prinsessnatt och en liten gnutta vemod och total glädje. Till denna dagen. Där min rygg nu kolapsat totalt - ja det va typ en tidsfråga. Väntar på att benen ska falla in under mig också. Till jobbdag. Seg jobbdag. Med minimala cpryck. Till att nu känna en otrolig saknad, en sjuk förlust, en jävla karma och liksom hur ironiskt är inte allt egemtligen? Egentligen så undrar jag va universum vill mig? För jag va perfekt. Typ perefekt glad. Typ som en i en film, så hittar du vad du behöver när du som minst vill liksom eller va? Happy. Karma. Hejdå!