EMILIA,

Asså gränsen på galenskap får ju dras någonstans? Gränsen på sär behandling och idioti får man dessutom också dras. På riktigt så är jag inte längre intresserad och starta mitt liv på ett jävla dagis som särbehandlar och blundar för verkligheten mer än vad en bebis gör. Så fort det handlar om pengar på rätt håll går det bra, på andra hållet så är det tabu. Är så trött på att vara på ett sånt ställe. Är så trött på lekar och puckon. Är så fruktansvärt trött på att försöka kämpa sig uppåt på ett ställe som inte kunde skita mer i dej än när det handlar om deras pengar. Våga vägra. Jag vägrar slita röven av mig och ställa upp för inte ett jävla skit, jag vinner inte ett skit på det, förens dom vill att jag gör det. Illamående in i själen på detta. vill ut, iväg på nya äventyr.

Kaos, var man än i världen vänder kaos. jag tänker inte nämna mkt mer om detta än att jag blir gråtfärdig. Haha! Nåja.. Så pratar jag inte om det så antar jag att jag inte har så mkt mer att säga :p mer än att jag vill verkligen bara gå o lägga mig, men Tage är en jävla trotts ålder hund som inte lyssnar på mig o bara skäller. Vettifan va jag ska göra längre på riktigt. Han är sån här så fort det bara är jag o han. Och på riktigt så är jag dödligt sugen på att festa i helgen faktiskt.

Förvirrad punkt se, vi va redan med rätt så långt nåja. Sitter nu och funderar på hur detta ska sluta istället. I tragedi gissar jag på. Ni då? Man får gissa fritt om man känner för det. För jag inser och insåg idag att du känner inte mig. Jo visste du känner mig på ytan liksom, du känner skalet, utsidan och den delen men det är ju liksom ingen konst. Du känner inte mig på det sättet så du skulle kunna klara av mig. Du känner inte mig så att du förstår mig. Och jag vet faktiskt inte ens om du är intressearad att göra det. Eller är det jag som försöker gömma mig liksom som vanligt? Jag tror inte jag gör det. För detta är annorlunda på någotvis.  "we can beat the odds" liksom. Jag skulle kunna åka världen runt för dig, det vet jag redan nu. Jag tvekar aldrig, förens nu. Första gången nu. För ditt andra liv gör mig fundersam och jag vet inte ar jag står i det.  Om du ens vill ha mig i det. Du känner mig inte nog för att hjälpa mig i detta. Så du säger inget och jag säger inget och här står vi o stampar. Så så länge vi trampar kommer vi sluta i tragedi. Jag vet att jag måste göra något typ nu, typ sluta va så jävla stolt. Men sen ska man bara våga med. Man vet dock aldrig var man är förens man vet det. Man måste bara våga förlora för att vinna.

hur långt är ni med idag? Jag vet inte. Men iaf så tog jag mig upp ur koma beteendet som sagt. Började städa, dammsugat, diskat, spikat upp Buddha på väggen. Jenny kom hit så satte  vi ihop skohyllan så nu ar det ändrats om lite i hallen med. Har huvudvärk som en gnu. Men det får gå nu orkar inte gräva ner mig. Dessutom har jag precis lagat mat och imorgon blir det jobb. Resten av kvällen blir det bara mys med Tage och ännu mer tankar på mitt beteende. Sooooloong!

Efter två dagars koma beetende är jag nu uppe på benen. Har städat lite, spikat upp Buddha :P Tog nu en pause med knäckemackor och nu funderar jag på om jag ska skita i att diska? För det råka va piss traaaaaddigt! Ett ps är att jag tok älskar David guettas nya album, asså ni måååste måååste höra det. Jag gillar liksom inte David guetta och jag älskar det! Besatt av det. Jenny kommer sen o hjäper mig sätta ihop skohyllan. Great succes!

 

här har ni den roligaste koma bilden någonsin! :P

Saker som betyder något, saker som gör det värt det förändras. Och när sakerna som brukade betyda mest inte gör det längre är det liksom lite svårt att hitta anledningen att gå upp. Kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag någonsin skulle ändra mig så, men jag har det. Och nu vet jag bara inte vad jag ska göra med det. Vill vara någon annanstans, leva ett annat liv. Allt som jag trodde skulle va viktigt nu, spelar inte någon roll överhuvudtaget. Jag vill börja mitt liv någonannanstans. Jag skulle göra det utan tvekan om jag bara fick chansen. För nu har jag tappat meningen med att vara här.

Ibland är allt man behöver tystnad, avstånd och tid för sig själv för att ta sig upp. Ska inte låta ett, ja eller två , jo tre bakslag dra mig ner efter alla bakslag i år. Har jag klarat mig så här långt är det bara till att dra sig upp ännu en gång. För jag kan det!

Detta kan va den värsta dagen på länge, kommer inte upp ur sängen. Mitt huvud bankar och mina ögon bara gråter. Kommer verkligen inte upp och Tage bara hatar mig. Önskar, fan va jag önskar att du va här hos mig nu. Vill inget hellre än att bara va med dig.

Minns det som igår, första gången du log.

Konstigt, jävligt konstigt nog så vaknade jag halv sju helt av mig själv - en lördag. Inte sovit många knop inatt men jag tror att å andra sidan så kom jag fram till ett svar istället. Så det är ju alltid nåt , sömn eller svar liksom. Så idag vakna jag i samma anda som jag somna i. Besviken. Knäsvag. Mest besviken. Denna veckan är snart slut. Jobbhelg för min del dock, som vanligt. Sen väntar några viktiga dagar sen kommer allt gå tillbaka till precis va det brukar va.

Vi har kommit en lång bit sen februari.

Mitt huvud skriker åt mig. Skriker. Ibland är det bästa man kan göra att bara hålla käften. Detta är inte ett sånt tillfälle. Men kan inte förmå mig att säga ett skit. Stolthet är farligt. Men ibland ett måste. Kan inte göra det här dock, så detta borde va en stund av ärlighet. Brista eller bära moment. Men jag dinglar här. Besviken. Är bara besviken istället. För att jag inte kan förmå mig att öppna käften.

Vakna upp till en lägenhet i kaos. yes thats fact! Måste försöka hinna städa och fixa upp ikea grejerna som åkte med hem i måndags. Förtillfället är det så mkt så jag pallar inte ens titta på en diskborste dock, haha ja en sån köpte jag med faktiskt :p snart dags att åka o jobba IGEN! :p Sen helg, jodå den ska jag jobba den med. Tage han gillar inte mig förtillfället och jag hinner inte ens ringa mina vänner o säga hej. För jag skulle nog somna med telefonen i handen. Ikväll ska jag dock försöka hinna handla så jag åtminstonde kan ha mat hemma. Önskar någon trevlig människa kunde köra mig dock för jag pallar inte gå heller. Ja, något mer o klaga på? Nej det va nog mest det. Men ändå happy.

 

minnet från en mardröm.

Vilken röst bör man lyssna till? När man är stark och känslan av att du klarar allting själv övervinner att vara med någon annan. Eller studerna när det känns förlorat för att allt du behöver är just den personen? Moment of weakness eller moment of superwomen? Jag har aldrig varit bra på det här med mellanting. Men nu har jag faktiskt ett mellanting. Om det är en sak jag lärt mig under de senaste halv året så är det att jag hellre är själv än själv när man är två. Allting är rätt. Utom den avgörande biten. Kanske är det försent för att göra nåt annat. Kanske är det försent för att det inte ska göra ont. Men kanske har jag lärt mig så pass mkt att jag gör nåt innan det är för sent.

Hela världen vänder sig i min mage förtillfället. Varje del av mig gör ont för efter en väldigt lång uppförsbacke trodde jag att jag va på väg ned för den men nu knyter sig hela magen för jag går upp för den igen. Jag är beredd att gå, vända och sluta för det är enklare. Mönster, banor, vanor. Men förtillfället knyter det sig så fruktansvärt i magen så jag kan itne tänka på annat. Det är inte okej att lämna mig. Det är inte okej att detta aldrig kommer bli annorlunda. Det är inte okej att det finns inget jag kan göra. Det är inte okej att vi inte bara skiter i allt detta nu så det slipper bli svårare. Ännu mer inte okej är att jag inte pluggar. fan ångest. grov.

Verkligheten är farligt nära och den som är bäst på att förstöra den tillräckligt mycket så den försvinner är jag. Tappar taget och gör det svårare för mig själv än vad det egentligen är. Förra veckan avslutade jag med ett självförtroende på topp och en helt ny och bra syn på allt. Idag kände jag hur jag tappade greppet om allt och är jävligt nära på att ge upp och stöta bort allt viktigt jag har nu. Orkar inte kämpa eller balansera. Men det finns väl ingenting som kan gå smärtfritt men något detta året kunde väl gjort det eller?

Två veckor har gått snabbt och det känns nu bra. För jävla bra. Känner mig redo nu liksom :) Idag är det back to work, jajmen. Det känns med bra, än så länge iaf :p Förutom att jag är svin trött, det va längesen jag hade en sånhär natt. Det började med månen, fortsatte med att jag trodde det va någon i lägenheten, låg sen mellan sömn och vaken i typ två timmar utan att kunna röra mig, men hjärnan ville liksom ite stänga av. Sen vakna i panik kolla om där va någon? Glömde att Tage va där. Gick sedan upp o käka godis. Sen fick jag någon timmes ordentlig sömn. Uschamaja. Sjukaste. Nåja nbu kör vi helg, fest och underbaring :)

Godmorgon och välkomen till familjen damp. Här har vi mest energi före klockan åtta på morgonen. AAh vill ha mitt september schema så jag kan börja planera in hundkurser med Tage. Han börjar få damp och jag börjar inte orka med det.. Om man får säga så? Jo det får man. Last day. Pepp pepp. Börjar bli nervös, för nervös. men men det kommer bli aweeesome dethär! Fredag idag, det närmar sig bra helg och happy helg och jobbhelg. Blir antagligen lite galaj med LL också :p Om ekonomin vill gå runt vill säga då. Men sånt löser sig alltid. Så ja dags o bege sig!

För ja vem behöver egentligen en stor fet vit klänning som man får banta i hundra år för att komma i för att sen se den ruttna bort i löften som inte ens går att hålla? jag menar kom igen..

annars jo rätt moget o ligga o stirra när det finns miljoner andra grejer att göra. allt jag vill är o gå o lägga mig men det vill jag inte för jag orkar inte gå ut. aaaah. det lät ju någerlunda normalt? hela denna veckan är em stor frustation. hejdå

Kapa vid knäskålarna - det borde va mitt nya ledmotiv.

Dagens fundering? Hur i helvete kan man va så tankespridd så man i ett års tid inte märkte att man betalat påminnelse avgift på ett o samma företag på varenda räkning? Jodåsåatt.. Efter att ha utsatt på mig själv för att krypa tre meter blev det en runda till hundgården med Jenny och the dogs. Sen dess har jag och Tage legat o myst i soffan. Han har inte rört sig ur fläcken på två timmar. Duktigt mysigt :) Nu är han uppe o leker igen så är väl dags o gå ut en sväng med monstret. Usch ja tiden går snabbt? mm, lättast att tappa intresse. Paranoid. Det är okej. För jag förstår.

Ja, kvällen slutade väl positivt. Det blev en lyckad kladdkaka, en god middag och en bra film. Känner mig nu pepp och redo för imorgon. I stor saknad. Och sen vill jag avsluta med att säga? Jooo att jag älskar dej Tage. Du är allt. :)

igen och igen och igen. Jag är ett jävla stolpskott. Ett jävla pucko.

 

wooooooord!

There I said it, I'm scared you will forget about me.

Fan okej, ni får en uppgift nu ni som läser. Jag måste peppa upp mig till veckan som kommer. Måste va 100 % fokuserad och bäst. Så kom igen och skriv varsin peppande kommentar så mitt humör och självförtroende kan hålla sig uppe en vecka till. Har fan inte tid o va ofokuserad och negativ. Så vi vänder på steken och är lite positiva på denna sidan nu? Eller ja ni är det? :D

 

okej jag börjar, TAGE ÄR DET MEST POSITIVA JUST NU!

Godkväll. Dog i soffan medans jag låg o vänta på att Tage skulle vakna. Sov sköönt. Och vakna med ännu mer ont i ryggen än innan. Detta suger. Wtfs up liksom. Imorgon är det tvättdag och tänkte därför vänta med alla annan städnng tills dess också. Orkar fan inte. Tillbaka till min "augustigrej" imon. Just nu börjar jag känna mig osäker och pressad, stressad. Fan. Why? Och ja antar att denna veckan går snabbt men veckan där efter går ännu snabbare. Sen är det de. Detta va inte meningen. Att sitta o känna såhär va ännu mindre meningen. Hur ska detta någonsin gå. Antar att det inte gör det.

Detta är fan vansinne, helt sjukt löjligt och overkligt. Mina ögon bara bölar och min rygg vill fan inte mer. Tog mig inte ens ett dygn att inse att detta aldrig kommer funka.

Först och främst vill jag be om ursäkt, nej asså jag vill inte be om ursäkt för det lät bara sjukt insåg jag nu. Men anledningen då får vi väl säga till att allt detta negativa bubblar upp här på denna sidan är för att min filosofi först och främst är att jag skriver vad jag vill. Haha, nummer två jag har enklare för att skriva av det än att säga det. Sen har jag det ur mig liksom och det sista är att man kommer alltid ihåg dom bra grejerna. Dom dåliga förtränger man och dom behöver man ju liksom komma ihåg för att inte göra samma sak. Så nu när jag har ursäktat mig så vill jag mest tala om för er att detta återigen är världens största skit. Att jag känner mig som världens största skit. och att jag älskar Tage mest i världen. Vet inte vad jag hade gjort utan honom denna veckan som kommer. och jag hoppas att när jag ringer min bank att jag har mer pengar än jag tror så jag kan ringa o beställa en massage i veckan, cuuuuuz my back is killing mee!

Nej som sagt detta är fan inte okej, inte rättvist heller. Vet fan inte vad som är meningen med detta egentligen? Från total lycka, till att ligga nersparkad på golvet från alla håll o kanter. Hapiness, not for so long. Det är inte okej att allt gick så snabbt och att jag blev totalt fast. Jag vet inte vad jag borde göra. Jag vet inte vad som är enklast eller bäst. Jag vet att jag för en gångs skull hittat något som är äkta och bra, jag vet att jag också hittade någon som lämnade mig. Mönster eller sanning? Livet eller karma? Enklaste hade vatt att bara ta det för vad det vatt, vända klacken och åter igen börja om på nåt nytt. Det kanske bara va en månad som gick alldeles för snabbt? Borde man ens känns såhär efter en månad? Men du bara tog hela mig, mitt bagage och mitt kök, min hund, mitt liv med en klackspark och jag kunde dö i dina armar om jag ville.

detta är så inte okej.

Från en kaos vecka, med massa press, massa intryck, mkt kärlek och glädje till en prinsessnatt och en liten gnutta vemod och total glädje. Till denna dagen. Där min rygg nu kolapsat totalt - ja det va typ en tidsfråga. Väntar på att benen ska falla in under mig också. Till jobbdag. Seg jobbdag. Med minimala cpryck. Till att nu känna en otrolig saknad, en sjuk förlust, en jävla karma och liksom hur ironiskt är inte allt egemtligen? Egentligen så undrar jag va universum vill mig? För jag va perfekt. Typ perefekt glad. Typ som en i en film, så hittar du vad du behöver när du som minst vill liksom eller va? Happy. Karma. Hejdå!

Känner mig fan inte okej idag. Inte någonstans. Känns som det fryser sakta sakta sakta inom mig igen. Det knyter sig och det känns inte bra idag någnstans helt enkelt. Måste dock bege mig iväg på räkfrossa nu med mina kära tjej-giganter. Hoppas det kan få mig på bättre humör. Hoppas. Har dock inte sånhär känsla. Ni vet en sån som inte går att avstyra.

Dagen i ära kräver ett inlägg. Jag är sämst på sistonde jag vet, sjukt dum på o uppdatera. Men balanserar nu hundra bollar i luften samtidigt som jag försöker avstyra från psykbryt. Ni är med? Hinner fan inte o blogga då. Jag är stolt över mig sjlv just nu. Har tagit steget ut, känns som man är vuxen. Jag är mamma, jag städar, jag nätverkar och växer. Jag kan styra från ett psykbryt vanligtvis. Och liksom. Jag sprudlar av liv typ. Av glädje. Nästan. Iaf en kort glädje, som jag vet kommer ta mig ett år tionde att lära mig leva utan i närheten. Jag är glad, oftast lycklig, generellt sätt normal. När man är allt detta. Ska man aldrig vänta sig annat än bakåt slag. Jag är fortfarande lycklig och glad. Men när du äntligen tagit steget ur en koma, steget vidare från förtäring - finns inte möjligheten att längre balansera bollen av det ruttna liv som varit. När du väl har begravt gått vidare och känner dig så redo för ett helt annat liv och det man så länge kämpat för att glömma lägger sig som en spottlåska i ansiktet vill man fan inte annat än att lägga sig ner och ge upp. Som sagt den största fighten har vatt att gå vidare, jag gick jag segrade i pölar av kyssar. Bördan att bli lämnad slår tillbaka och det är som karma spelar typ ett spratt för hur är det ens möjligt att din mening inte är att va kvar här? Och hur kan det ens va möjligt att det man lyckats begrava, det som legat vilandes drar sig upp från det döda beredd att döda en? Hade jag vatt hundra procent framme hade jag låtit detta pasera, utan att stanna vid rödljusena. Men nivån på detta kriget kommer sluta värren än andra världskriget och jag bara sitter, hör, lyssnar - kan inte göra nåt. Min största önskan idag är att utrota er från denna planeten. Och hur samhället kan va så felbyggt så dom inte gjorde det åt mig? Det har jag inte ens tankeverksamhet till att börja disskutera. Hade jag vatt ball nog hade jag ringt in och satt dit dig för allt jag kunde komma på. Guess im not. Jag väntar på ditt felsteg och den dagen så lovar jag dit att vi kommer ha allt detta ur världen. För jag är färdig men att vänta på att du kommer o kapar mina ben under mig. Jag är färdig med att lyssna och befinna mig i era krig. Varför kan ni inte begrava det som vatt? Svälj stoltheten, se att det ni gjort är gjort och försök ta er upp. Ni ska fan inte lägga mig eller någon annan ner igen. Vill ni lägga er ner. Då är det ert val att inte va strakare men jag är så klar med att lida för era misstag och era fel. Jag är klar. jag vill va det, men det verkar som vi går en rond till. Jag är ändå glad.

time against us and miles between us.

All weve got are this few stolen seconds.

Ärligt halvvägs till ihjäl skrämd och nervsammanbrott. två hundar. Sopkrig. Hamnar mitt i en mc fest, blir inbjuden i en onepiece. Insnörad i två hundar, trillar nästan mitt i en vattenpöl - blir räddad av en mckille. Vill springa men är fast i en mc kille. Jag saknar. Och har nu damp på två hundar som är blöta och skriker. Grannarna spelar så högt så jag spyr. tjejerna skriker mer än hundarna och jag dör. Panik på en skräckfilm i ösregn och åska. Damp på tage. Fan! jag är svin trött och jag bara saknar. Jag är inte byggd för nervsammanbrott just nu. Så saknar jag lite till.

Igår va jag och sis på after scout, fick höra vår favvo låt med Sara löfgren och sen gjorde vi banken. Olagligt lagligt snack och snickers på det! Sen träffa vi knark människor med hundar mitt i natten och sen somnade jag inte förens alldeles försent. Jobbat idag- och nu är jag två barnsmamma till två utslagna babes som har lekt hela dagen i Öllsjö. lika slut är jag. I saknad. I behov. I längtan. Helvete att det typ är måndag snart? Puss och hej

åÅÅÅH det är sjukt. Försökte låta det va och typ inte mata er med detta men jag kan inte låta bli att skriva om det för jag spricker av ilska, sorg, oro. För snälla säg mig detta måste va ett skämt? Och om inte så har vi mer spricker i detta helvetes jävla modersamhälle än vad jag trodde. Inte nog med att sjukvård, psykvård är så sinnes dålig så folk hellre tar livet av sig av att åka dit. Utan nu kan du göra vad du vill, knarka, stjäla, slå, mörda, våldta och komma undan med det? Så det psykiskt sjuka människorna blir ännu mer psyko. På riktigt, var är det hela systmet fallerar eller var är det det inte gör det? För det är sannslöst. Det är sjukt. Och vad är då mening med att lägga miljoner onöödiga pengar och resurser på något som dom sen inte ska göra nåt åt? Jag förstår inte grejen. Vad är meningen att skrämma upp, röra runt och förstöra allt dom ser för att sen göra inget? Samhället lär sig att det blir inget gjort. Så i nästan stund springer alla på gatan, lagar, skjuter, mördar och dör för dom vet att där finns inga konsekvenser.

Det här med regn alltså. Tage älskar det. Jag hatar det. Har inget paraply,så kommer antagligen bli genom blöt när jag ska till jobbet o när jag ska ut med tage innan jobbet. Tage älskar det och bada på balkongen. För det är rätt moget faktiskt.

Du må ha kommit undan lindrigt och du må klarat dej ut och undan. Men jag hade väntat på denna dagen som aldrig kom. För jag tyckte du behövde mer än livet i rädsla i ett halvår. Usch ja tiden går snabbt och medans du kommit undan lindrigt så har jag kämpat alldeles för länge. Det är inte rättvist. Men är dina anledningar dom du sa till mig, har du förlorat mer än jag igenom att stanna där du är. Dock spelar dina anledningar ingen roll för mig längre, för jag ser att det hade antagligen inte sett annorlunda ut idag ändå. Men om detta va din anledning så är det vad du förlorade fett. För du borde då inse att du inte längre har någon anledning att leva utan mig. Men jag har miljoner anledningar att leva utan dej.

detta finns bara inte. fan. asså jag har väntat. och nu dog allt jag gått o väntat på. Det är helt omöjligt. för mig finns detta inte. detta är bara helt jävla overkligt. Allvarligt så kan man undra vafan som är fel? På hela jävla systemet. På riktigt jävla helevets riktigt. Tänker att närmaste vägen bort nu kan vara den enklaste. Den bästa. Fan som jag hade väntat på någon form av säkerhet som nu inte finns. Helvete. Tror nu på mer än det omöjliga.

att rota i mitt kök är som att rota sig rätt in i ångestattackarens djupatse källa typ. Källan, anledningen till varför. Jag dog. Och beter mig oftast som en idiot för att dölja vad jag har i väskan. Tydligen är jag inte den enda som bär på något annat. Tydligen är jag den enda som inte kan visa eller förklara en känsla. Hemligheterna i mitt kök är ett obefogat dampanfall för att slippa visa en känsla. Jag är värdelös och genomkall på det viset. Så istället blir jag ledsen och besviken. Får dig att göra fel när du gör rätt. För att sen avfärda dig när du öppnar din väska för att jag inte kan visa en känsla. Trycket. Som jag så länge snackat om, trycket. Det trycker idag. Det är en underbar och hemsk känsla. idag mest hemsk.

Typ hej o sånt. Working nine to five, what a way to make a living. Vill hem to my man. Tydligen va han ledsen idag och jag saknar honom så jag dör. och sen är jag rätt happy ändå. Kan någon föreställa sig att jag typ skuttar runt och ler, ler hela tiden- vet inte hur jag ska bete -mig- löjlig är typ vad jag håller på med. Jag hatar det. Haha är det okej om jag säger att jag hatar det och ni alla andra fattar att jag inte gör det? :p Känns bäst så kanske, för oss alla. Då allt jag har tydligen har utgångs datum, typ som en mjölk. Längtar lite till fredag för då ska sara spela och jag och bästaste ska titta :) Det gör mig också happy typ. hej på er!

 

Förstår någon hur mkt jag älskar denna kraken? Förstår du att du räddar hela mig mitt liv och den jag är älskade Tage. Jag vet inte hur jag klarade hela året utan dej? Underbart att se och vara i hans närvaro. Stoltaste mamman varje dag vi är ute och  han badar i komplimanger från alla vi möter. My life saver. I love you.

Att jag typ är bakis. Moget att jag vatt i skolan och ännu mer moget att jag bestämt jag ska tvätt så har jag inte bokat tvättid?

 

 

Här är min nya frilla btw

ÅÅh idag är sjukt jobbigt, Tage tycker det är as varmt och det finns inget jag kan göra. Det är jobbigt o va inne det är jobbigt o va ute och inget blir bra. Snutte, vad gör man?

Wazzuup suckers? Lediga dagar. Två faktiskt. Fattar ni? Två lediga dagar på raken? Det är typ once in a life time :P hahah! Dagen än så länge har bestått av morgonmys, morgon promenad och kaffe. Fixat med Tages papper nu, ringt min agustigrej som jag ska till imon. Fixat klipptid halv fyra, yess. Sååå lägligt. Mitt hår trillar av typ. Kanske kan va så effektiv så jag städar lite innan jag ska klippa mig. Vi får se. Önskar tage fick bada idag för han är så varm. Men ja så blir det inte nog. Vi får leka nåt annat. Pengarna bara rinner ut och jag hatar att man aldrig hinner komma ifatt igen. Imorn försvinner 10000. Yeah, fun! Så 2000 till på lyckans? ÅÅÅÅH JAG HATAR DET!

Typ fan glömt uppdatera o sånt idag. Men dagen har känts och varit kaos. Glömde tom för en minut att jag hade Tage. Sorry Mammas snutteplutt! Kvällen igår blev till något av det mysigaste kvällarna om man bortser från det faktum att jag blev halft ihjälskrämd av en dö lebbig gubbe som berättade om hur han vill strypa Reinfeldt och om att han så gärna ville ha en tjej och dessutom det med växthuseffekten och japan ni vet? jodå sen det här med sömnen. Hm, asså ajabaja. En okuperad säng leder till samma gamla sov vanor. Vaknar om nätterna hundra gånger i panik och vet inte var eller vem jag är. Trodde jag vaknade i viby i natt, det va det sjukaste av allt.. Jag vet inte. Vad gör man åt det? Ofta jag bara vill sova ensam resten av mitt liv? Nåja jobbar själv idag. Kaos trött, bara ap mkt kunder hela tiden och Janne bara mobbar mig. Men han fattar inte hur det är att stå här en hel dag själv, speciellt inte när man jobbat som en dåre i flera månader i sträck innan det. Gaad. Nu vill jag hem till min man faktiskt och va ledig i två dagar. yes det är vad jag vill! hej