Ytter dörrar

Kulturkrock, är vad det var. Ingen vet häflten av det jag vet, så det kanske låter konstigt. Men en ren jävla kulturkrock. Och det stör mig för det inte vad det brukade va. Hälften av det kunde jag kunnat bära. Hela kakan är bara sjuk. Och det är därför. Det är därför när du frågade mig vad jag tyckte, jag svarade "mm" - för hade du hört vad som pågått i mitt huvud hade vi klarat oss igenom en natt och det hela hade väl slutat med att jag låg död i ett garage någonstans i skogen. Jag totalt vägrar se dej för den som jag sett dej som - för du va desperat tror jag? Jag hade kunnat göra så mkt med detta, hade det inte blivit som det blitt så hade jag nog faktiskt gjort det. Och jag får ångest på dom gångerna jag faktiskt sa nåt. Jag nej.. I won't even go there. Hur blev det såhär sjukt?
Det är inte denna historian jag vill fixa, men ändå är det bara den som sätts ihop av alla bitar jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0