EMILIA,

Asså ja såhär super blogg aktiv för har så mkt intryck och känslor när jag kollar ut igenom fönstret. Och det är såhär. Vi alla har vi vår värld. Vår egna värld. Där vi ser allt som vi ser det, på vårt vis, från vårt håll, med sig själv i fokus. Det kan va lätt att va bitter på någon för att dom inte förstår dej eller för att dom gör saker på ett visst sätt. Men i verkligheten så i sin värld är det kanske deras sätt, deras vis, deras räddning. Ofta förstår man inte någon annans värld och ser bara sin egen och det är okej, jag kan tycka det är okej till viss del. Så länge du är huvudpersonen i ditt eget liv är det okej. Jag kommer kanske aldrig förstå, jag kommer kanske aldrig lägga band på dessa känslorna för dej. Men jag kan förstå att du räddar dej själv, i din värld. Jag vill aldrig va en börda i ditt liv om du inte kan hantera det. Men i min värld, va du min värld. Så där är var du och jag inte kan möta våra världar. För du är du medans jag va du och jag. Du kommer kanske aldrig förstå mig, men det är för att du har valt att inte göra det. Det känns som du gjorde detta, för du bestämde det. Så i min värld, gav du inte mig ens chansen.