Ur arkivet
2010-05-04
"Jag har aldrig förstått hur jag kan känna så.. Kanske för att det fortfarande gör ont, kanske för att det gör mig besviken, kanske för att jag är rädd för vad du får mig känna, eller rädd för hur du ska hinna såra mig på loppet inom några minuter. Nej jag vet inte, jag har inget svar på det. Jag förstår bara inte hur du kan få mig skaka som ett jävla asplöv, få mig att vilja krypa ner i ett mörkt hål och aldrig synas igen. Är det meningen att någon ska få en att känna så? Jag känner mig världs minst, som världens minsta lilla flicka, världens obetydligaste flicka.. Fan att du får mig känna såhär!"
Konstigt att vissa saker aldrig förändras. Konstigt att detta va inom loppet på några sekunder. Konstigt att det va ungefär ett år sen och samma känsla. Konstigt att man fortf inte förstår.
Nothings changed but the snow..
Kommentarer
Trackback
