EMILIA,

asså på riktigt, så denna dagen har vatt piss. Rena helvetet. Men ja jag va beredd på att det skulle va såhär. Va beredd. Imorgon kommer bli hundra gånger jobbigare. Och ja min kropp vill inte riktigt sova. Min kropp vill bara skriva, veta mer, tänka, gråta, gråta till Eminem - det är nåt nytt. Ja det är så det är, ta det embrase it. För ja what tha fuck. Trött på detta nu. Trött trött trött. jag skriver. Skiter i att förklara. Ta det som det är, ta det för vafan ni vill. Jag kan va precis va ni vill, idag kan jag va precis vad ni vill. För jag skiter i vad ni tycker. Det må va svårt för er att förstå, men att inte orka gå upp, eller inte orka träffa människor, eller att bara ligga en hel dag och gråta handlar iaf inte om er och det handlar inte om ork. Och jag önskar bara jag kunde vakna upp till ett ljus imorgon. En lättnad kanske, någon ny känsla iaf. Än denna urholkning. Denna brist på glöd och inspiration. Brist på allt hopp förutom det jag hoppet jag vill bli av med. Ja livet ger en skit och just nu tar jag bara emot det. Kanske är det bara så att jag bara sätter alla mina känslor i dej? Just nu har jag ingen annan förklaring. Det är allt jag har. Vet fan inte ens var jag ska börja imorgon, är ten times rädd för vafan detta ska bli - är rädd för att jag ska göra det jag alltid gör. Aaah damned, kan inte samla mina tankar.