EMILIA,

Var att du träffade mitt i prick där ingen ingen ingen någonsin träffat innan. Jag byggde ett förtroende, för du grävde där längst in- jag trodde jag skulle va orolig idag. Men nej. Jag är lugn. Inte många tankar. Inte många spekulationer. För kanske är det inet bara rätt. Kanske är det bara precis som Frida har sagt så många gånger. För på riktigt så tror jag det va längesen jag kände en riktig känsla. Allt det gjorde mig mest avtrubbad. Mitt i prick och jag sjönk samtidigt som jag växte. Känslan kan jag fortfarande inte förklara. För den är nåt eget. Och jag ska fråga om den, för vi är fyra - kanske egentligen två.. Men fyra av samma med samma känsla som ingen av oss kan förklara. Någonstans måste det finnas en förklaring och jag har bestämt mig för att hitta den. När jag har gjort det tror jag att jag har nåt punkten. Då ska jag förmedla den till er och fortsätta framåt. För då har jag nåt andra sidan. Idag letar jag inte efter kontakten som igår. För känner mest ett lugn. Och jag tror på dej. För du träffade verkligen mitt i prick. Men fortfarnade, är jag inte redo för att stänga denna dörren förens jag hittat en förklaring. För även i detta lugnet så ser jag bara dej. Men det är okej. För idag är det helt okej.