Kaffe

Vet inte riktigt vad detta är för dag egentligen. Är inte säker på om min telefon funkar för typ det ringer och sen är där ingen och sen ringer man så är där ingen. Sms men vet inte om jag svarar? Eller är det kanske inte telefonen. Nej jag vet inte vad detta är för dag. Köpte tio snickers på maxi och granatäpple saft. Och när ni inte berättar känner jag mig minst och ensammast i världen. Och denna känslan har jag känt förut. det är inte seperationsångest - det är nåt annat - men som vadå? Och jag drack upp en lite kaffe på en timme, brygger en ny lite nu. Ska äta matlåda. Och känner mig lite uppriven idag. Typ jag tror dom kallar det hopp? När man fortfarande känner att det inte över. För det är inte över, det vet både du och jag. Det är det vi behöver komma över. Det är den lösningen jag behöver hitta. För hopp är inte nåt jag kan känna. Trots att allt jag önskar är att du va här bredvid mig just nu. Saknade är olidlig. Smärtan och typ världen är bara helt sjuk. Och det är du och universum. Det är du tills universum bestämmer sig för att försvinna. Men jag inser att inget är så enkelt. Egentligen vet jag inte vad jag är så ledsen över just nu om jag kanske sätter mina känslor i dej för att slippa allt annat. För kommer du ihåg att jag kände mig ensam med dej? kommer ni ihåg att jag va övergiven och sviken, ledsen och förstörd och levde ett liv som inte va mitt? Dom grejerna va inte jag. Du sa det. Jag ville bara inte inse att vi inte kunde leva med varandra eftersom vi inte kunde leva utan varandra - iaf inte jag utan dej. Men grejen som ingen förstår som du inte förstår är att den du är nu, det är inte den du vill va och är. Det är den bakom jag är med, vill va med. "hur brukade jag vara, vem brukade jag va" det är en människa som letar efter en väg tillbaka. Smärtan idag är sjuk. För ingenting går egentligen ihop, och egentligen saknar jag bara dej, och egentligen är jag inte över det och egentligen har jag fortf hopp - ett sjukt hopp som gör mig levande. Men imorgon när allt detta hoppet bara kommer knäckas och det är meningen att jag ska komma tillbaka till verkligheten kommer jag fall, falla hårt för egentligen vill jag bara att du ska va med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0