EMILIA,

har jag undrat en sak. Om du inte va den sjuk jag trodde du va, varför berätta ingen för mig? Varför visste inte jag? Hur blev jag plötsligt någon i ditt liv som du stänger ut. För mig är du ingen hundvalp, bakom allt har det alltid varit du och jag. Och nu är jag här på ett helt annat ställe, och jag är bara här och ska finna mig i detta. Jag kan inte sitta på avbytar bänken. Det är du och jag också. Fortf, fast jag har en bättre halva. Så är det alltid du och jag, från början va det du och jag. Och jag vill bara flyga här ifrån och inte göra detta längre. Men hur skulle jag kunna?