EMILIA,

Nej har inte sovit i natt heller. Suger. Inte fan hjälper det med halva apoteket! Riktig koma natt, så nära att bara typ ringa o få det ur vägen, hitta kontakten. Men jag bara gjorde inte det. Jag är rädd. Tror jag är rädd för att du ska dömma mig. Rädd för sanningen. Men sen så sjukt, denna veckan är sjuk och kunde jag så skulle jag raderat listor för när du finns och tänker matar du mitt universum - skapar mer, och egentligen brukar det va allt man vill. Men nu är jag kluven. Klart det är allt jag vill. Alltid vatt. Men det gör ont, när jag vet att det inte kommer bli så. Insåg med när jag satt där idag vilka sjuka galler du satt i huvudet på mig. Vilka jävla dilemman du skapat för mig. Sen den gången du sa det sjukaste du någonsin sagt till mig. Sen dess har det vatt min rädsla och ja bara insåg idag, ett- hur fruktansvärt sjukt det är att du sa det, två -hur sjukt att jag går o väntar på det, tre- att det verkligen är min verklighet. Du har skapat rädslor hos mig som jag inte visste man kunde ha. Tillsammans har vi skapat ett sjukt universum som jag inte vill leva i. Min tryggaste plats i världen gjorde du till en osäkerhet för mig. Det känns inte rättvist. Jag vill inte va i det universumet.