EMILIA,

Kind of stuck. Stuck i denna känslan. Det är okej. idag är det okej, men ja imorgon kommer det inte va det. Imorgon kommer det bryta ner mig. Idag gör det mig inget att jag är fast här i mellan. Men jag kan inte va kvar på nästan längre. Det är nästan så jag gör det. Det är nästan så jag klarar mig. Nästan så jag går vidare. Nästan så vi pratar. Nästan duger inte imorgon. Så ska jag bara ta nästan o göra det? Eller bara ta ett steg tillbaka? Jag har blivit denna personen för en anledning, för att jag inte ska ta steget tillbaka. Men med dig är det något som stoppar mig från att gå framåt. Kan inte men vill. Va i helvete?