EMILIA,

Jag vill skrika. Jag önskar jag kunde. För detta trycket gör mig galen. Och det är liksom helt jävla omöjligt att känna såhär. Idag för fem år sen, idag för fem år sen började det gå runt såhär i cirklar. Jag kan inte göra detta längre. Men jag vet inte hur jag ska kunna sluta. Jag försöker men varje gång jag försöker så bara kommer det tillbaka som en bomerang. Jag bara börja snart tro att det är på riktigt och du bara inte fattar nåt. För man kan omöjligt känna såhär annars. Nästa sommar ska jag till usa så är det bara. Jag saknar dej så jag dör. Men vad spelar det för roll? För snart, snart är du död. Och jag med.