EMILIA,

Har alltid trott att det bara var jag. Någonstans har jag växt in i rollen att vara jag, att vara stark för mig själv och i denna dvala jag är i. Och med någon annan har jag vatt så svag och så liten. Men jag hade en ängel bakom ryggen som kände varje känsla jag gjorde. Trodde aldrig att jag skulle ha någon nära mig som kunde känna detta med mig utan att göra mig liten igen. Men du är här, jag visste aldrig att du såg. För jag såg ju aldrig och jag är ledsen för det.

Det finns grejer som jagar mig i sömen, grejer som plågar mig, en del av mig som gör så ont. Du va den enda som såg det. Du såg det. Jag är förevigt tacksam för att du såg mig. <3

Det kunde vatt slutet och det tog ni bort från mig, ni sopade det under mattan som det va ingenting. Men det är en del av mig. Det är jag, jag skämms inte. Jag plågas för att ni försöker gömma mig.