EMILIA,

Jag är inte på bra humör inte för fem öre.. Dagen började i Hässleholm med att fixa naglarna, det va bra i ungefär en halvtimme tills jag kom till jobbet, förstörde dom lite och nu känns dom för korta. Varför kan jag aldrig va nöjd? Sen va det kaos på jobbet idag, iiiinget veeerkligen inget gick som det skulle och jag gjorde sjukt mkt kladd och dumt skit.. Åååh så irriterande, lika irriterande som småkryp ni vet? Blev inte bättre av allt cpigt folk. Död på allt och som pricken över iet jobbar jag heldag imorgon, sjäääälv!


Jag har aldrig förstått hur jag kan känna så.. Kanske för att det fortfarande gör ont, kanske för att det gör mig besviken, kanske för att jag är rädd för vad du får mig känna, eller rädd för hur du ska hinna såra mig på loppet inom några minuter. Nej jag vet inte, jag har inget svar på det. Jag förstår bara inte hur du kan få mig skaka som ett jävla asplöv, få mig att vilja krypa ner i ett mörkt hål och aldrig synas igen. Är det meningen att någon ska få en att känna så? Jag känner mig världs minst, som världens minsta lilla flicka, världens obetydligaste flicka.. Fan att du får mig känna såhär!