EMILIA,

Jag glömde i allt hat, jag drunkade i all hat och det va liksom det jag hade kvar och det räckte för att jag skulle må bra. Men tanken slog mig aldrig att du fortfarande kunde va densamma, är du det? Tanken slog mig aldrig att du kunde välja att se klart. Jag är rädd för den dagen, för tänk om allt fortfarande ser likadant ut och jag inte kan hata dig längre? Ska jag då låta detta äta upp mig igen? Ska jag då alltid va näst bäst? Ska jag då alltid va den jag aldrig velat va. Ska då allt bli mitt fel? När det är dig jag har hatat hela tiden. Jag brukar undra vem du är nu, vem den hemska människa är. Men tanken slog mig aldrig att du kunde vara densamma men att du bara släppte mig? Tanken slog mig aldrig att allt kunde vatt som det är nu om du fortfarande hade varit den jag kände. Tanken att jag blev lämnad slog mig inte förens nu.