EMILIA,

vet inte varför jag tycker det är så jobbigt men kan inte finna i mitt hjärta att släppa in dig här igen. En gång var vi allt, vi va världen, du va min värld. Men nu går jag och väntar på att du ska såra mig, på att du ska försvinna igen. Det är glasklart vart dom känslorna kommer ifrån nu, att jag aldrig förstått det innan. Jag vet vart du vill komma med detta, jag vet vad du gör. Men jag kan inte hitta i mitt hjärta att släppa in dig, att känna vad jag kanske borde känna. Den tiden jag ödslat på att vara förstörd kommer aldrig tillbaka. Men den tiden jag har nu kan jag ha utan det, utan det som gör ont. Och hur du vågar, ja det undrar jag? Kanske borde man inte va bitter och kanske borde man bara gå vidare från det som varit. Men som sagt kan jag inte hitta i mitt hjärta att släppa in dig här igen, kan inte ta risken av den smärtan som du ger mig på köpet. Jag tar inte risken. Det är bara så det måste vara. men jag älskar dig.