EMILIA,

Detta må va tjatigt, men så är dte när det inte finns någon i detta tomma huset att prata med :) Har precis kollat på Greys, de nya avsnitten och jag bara insåg hur allt va. Bara sådär!

Du va en chans, som jag egentligen inte hade råd att ta men jag tog den iaf. Jag gjorde det med finess, jag va rädd för just det här men jag gjorde det så bra tills du bara kasstade mig till underläge och förstörde detta och förstörde mig. För det hade jag inte råd med, ännu mindre for you to shut me up. Allt det du fick mig göra va coolt, det va så häftigt för ingen har fått mig vara så öppen och ärlig innan. Du drog det ur mig ja jag trodde du ville veta nu vet jag inte varför. Du fick mig att se saker på ett annat sätt, du fick den jag en gång va locka sig fram, du fick mig inse att säga vad man känner faktiskt inte är så farligt, att det faktiskt kan löna sig tills du bara kapade mig vid fötterna. Du fick mig att kassta mig ut för ett stup för att sedan inse att där inte va någon som tog emot mig. Du tystade mig dubbelt så hårt. Du gav mig alla de bevis jag behövde för att krypa tillbaka till den jag inte borde vara. Du gav mig inget, du gjorde det värre. Det lyfte mig upp så sjukt, för att bara kapa mig vid fötterna. Jag trodde jag kunde göra allt, men någonstans kapade du bara allt det jag hade i stunden innan. Jag bara tappade allt det jag trodde på, jag brukade inte vara såhär lätt att förstöra. På detta stället jag är nu, vill jag inte vara. Här nere vill jag inte vara. Jag vill tillbaka till de orden, till att ta chanser, jag vill upp, upp, jag ska tillbaka UPP till allt jag tror på. För jag tror.