EMILIA,

hej hopp-. Helgen har varit bra, orkar inte gå in på detaljer men festandet här i lördags va kanon till en början sen blev det mest för mkt dricka. Fullpackade sängar under natten, trevligt med sällskap. Söndagen va olidlig, baksmälla till hundra miljoner.

Men nog om det, måste bara skriva av allt jag tänker på nu. Huvudet går på högvarv och jag kommer dö om jag ska behöva gå och tänka på det här mkt länge till. Vet inte vad jag borde säga, för jag gav det allt. Mer än jag brukar göra så tänkte att för en gångs skull kanske det skulle fungera att för en gångs skull så skulle det sluta bra eller bli en början till något bra. Men det bara föll, föll pladask. Story of my life. Och börjar då tänka att det kanske är jag. För om jag gav allt, för en gångs skull och det inte räckte va det kanske jag alla dom andra gångerna med? Nu faller jag platt istället. Allt jag va bara faller. Dels för jag trodde inte jag brydde mig så mycket men inser att jag nog gör det och vad gör man då när man inser att det är försent? Att den man verkligen för en gångs skull öppnade upp sig för inte va där för att stanna? Vad gör man nu då? Nu när det är jag.. Kanske har jag bara gett upp det nu, för såhär vill jag aldrig mer känna. Kanske ger jag bara upp nu och kanske får jag bara hoppas på att det som jag hoppades var äkta försvinner, jag hoppas du försvinner.