EMILIA,

Niiice, skolan för denna veckan är över. Bara två dagars praktik, dryyyg. Dagen har bestått av svenska och sedan hem till Lina för matlagning för att sen åka tillbaka till skolan och massa prat om UF. Så taggad inför det :) Efter skolan träffa jag Hannisen en stund. Och nu är jag himma igen.



Jag skulle kunna gå jorden runt på denna livsglädjen jag har kännt dom senaste månaderna. Men aldrig kan man omfamna en sån känsla allt förlänge. Det flög in från ingenstans och satte sig som en klump i magen, den klumpen som jag alltid brukade känna - som ett slag i magen. Rev upp alla dom såren som fortf inte riktigt läkt. Förstod inte hur lätt det va att känna så. Men sen slog det mig hur lätt det va att kämpa emot det. No way, att jag går tillbaka till att känna så. Jag tänker aldrig begrava mig så djupt igen. Det är inte jag längre. Och det kommer aldrig vara vi nere i den sörjan tillsammans igen. nej. Hur vågar du? Jag är här, jag är bättre än någonsin. Jag vågar va bra, jag vågar va det utan dig. Jag vägrar va ledsen, jag vägrar va svag. Den klumpen kan stanna hur länge den vill. Men jag tänker kämpa emot så länge jag orkar. Du får inte.