EMILIA,

Usch och fy. Man känner verkligen skillnad på jobb och jobb. Har avklarat min första dag på köket idag, fy va längesen man va där. Inte alls samma roliga arbete som på mitt kära elgiganten, längtar nu istället tills nästa jobb dag på giganten så jag kan få känna lite glädjerus istället för såriga öron. haha! Meeen det är en dag imorgon också - tyvärr :/

Jag måste tro på att saker och ting händer för en speciel mening, tror man på ödet då? Eller är ödet bara något slumässigt. För isf tror jag på en blandning. FÖr att jag måste tro på det. Jag tror på ödet. Jag tror på att slumpässiga händelser blir till något som utvecklas till det de måste vara eller inte vara, för att det är menat att vara. Jag måste tro att det va meant to be. Jag måste tro på att jag inte var på rätt ställe, så något kom i vägen och stoppade mig från att vara där. Jag måste tro på att där finns ett mål och en mening. Jag måste tro på att varje gång någon svek mig, va det meant to be, varje gång någon älskade mig, va det meant to be och varje gång någon lämnade mig va det meant to be. Jag måste tro på det, annars vet jag inte vad jag gör här. Tror jag inte på det, har jag möjligt gått igenom de senaste åren blind. Jag måste tro på att det va meant to be, att där fanns en mening med all den tid jag la ner, alla de tårarna, alla de förluster, alla de svek. Säg att det fanns en mening? Cuz it was not meant to be.