EMILIA,

Jag fattade inte, men jag kämpade inte emot. Jag la inte ens ner tiden på att kämpa för det kändes redan som jag visste hur det låg till. Det är inte okej. Nu kämpar jag, nu kämpar jag emot. Med alla kraft jag har i kroppen. Jag bryr miginte om det tar all kraft för jag tänker kämpa emot. Vad jag vet, ska aldrig någonsin behöva förändra något IGEN för det är inte värt det. Har nog aldrig varit det. Märker på mig själv hur jag kan hänga upp mig på saker som är inget, skillnaden är nu att jag inte låter det bli en del av mig, jag suger inte upp det och tar inte åt mig. För jag vill inte ha det. Jag har redan bevisat mig bättre, jag är inte där, jag är här. Här är jag, bara jag. Där har jag inget att hämta, inget jag vill ha, inget jag behöver.

Det går bra nu