EMILIA,

Fredag var det utgång och party till 100% med tjejerna.

Lördag har jag varit hemma hos Hanna och ätit hårda potatisar, utforskat dansbands fantasten inom mig, skrivit brev till godis tillverkaren som inte förstår grejen med att man måste ha samma storlek på spökena, annars kan man inte äta dom.


Detta är inte jag. Jag är inte denna. Nu tänker jag bannemaj vända om detta, med eller utan alla här verkar inte spela någon roll längre. Det enda jag vet är att detta inte är jag och detta är inte mitt liv. Jag är den som lever livet, jag är den som upptäcker, utforskar, utvidgar det lilla till det stora. Detta är inte jag. Men för en stund har jag nog fastnat i tron om att jag måste ha någon med mig på den färden. Idag tänker jag att det nog inte är så. För att jag ska bli jag, för att jag ska må bra och ha kul, så måste jag nog göra det på mitt sätt. Inte någon annans. För just nu är jag bara fast, fast här. Jag vill inte vara fast mer, jag vill ut, sprida vingarna och flyga ut, iväg, bort från cirkeln.

I gotta find me another way
Cause I don’t wanna stay another day
Time for a change in my mind
I’v opened my eyes I’m changing my life
And now I’m gonna live my life for me
Cause this aint how it’s supposed to be
No more standing in the back of the line
Cause I’m invisible for the last time