EMILIA,

Jihuu.. Jag är uttråkad, ja jag är uttråkad igen.. Och med risk för att låta gnällig har jag fortfarande sjukligt ont i armen..

Jag ser inget slut, jag ser inget slut.. Jag ser en fortsättning som inte bådar gott. Va det såhär det skulle vara? Kanske är det sant som dom sa, beautiful things never last. För vi brukade va vackra, vi brukade bara vara vi och nu är vi inte vi längre. Nu är vi delade in till allt annat utom vi. Jag kan se början, för den är här precis mitt i oss. Början är vi, men där finns inget slut för att ingen kan ta sig tiden till att få det sluta. Eller vill ingen ta sig tiden. Jag vet inte vad som är värst. Det va ju inte såhär det skulle vara. Gör det bästa av vad du har, gör det bra. Men har man inget att göra det bra av så finns det ju ingen mening att försöka. Jag är trött på att försöka göra det bra. Så kanske skulle jag bara sluta. Snart börjar det på riktigt, kanske behöver jag inte det då. Jo, det är ju då jag behöver det men då kommer det inte finnas här. Och vad gör jag då? Vad gör jag då?

 

My love <3