There's nothing here in this heart left to borrow
Har precis kommit hem från Hannas mamma. Vi har firat henne, druckit öl och ätit gott :) Nu goes egna hemma döööd! Vi är sletna som få efter gårdagen och morgonens väckning, fortf lite arg över det!
Kan inte tillåta mig själv att känna det jag gör, för det gör för ont. Du kan inte göra som du gör, för det förstör mig. Djupt inne vet jag att där fanns mer, men inget vi kan tillåta oss själva att känna. Till och med en blind an se det eller är det bara så att jag kanske bara är dum? Men någonstanns finns det alltid kvar, det tar verligen aldrig slut. Borde inte det betyda något? Jag förstår faktiskt inte och har verkligen inte råd att fundera över det. Men om sanningen ska fram så önskar jag att det va annorlunda. Cuz there's something about you.
Hanna Roslund, my roc, my truth, my everything.
