Skrattretande
Ja har varit en skrattretande dag och alldeles precis upptäckte jag en annan skrattretande sak, ibland vill jag verkligen bara skratta åt det för vad ska man annars göra liksom?
Jag vet. Jag vet. Ja, för jag vet. Vad alla andra än tror sig veta, tycka och tänka - så vet jag, det brukade räcka för mig men tydligen så gör det inte det. Försöker verkligen fortfarande, men de blir fortfarande inte lätt. Försöker få det att försvinna, men lika snabbt dyker det upp igen. Har undrat många gånger om det bara är jag, om det bara är en fixidé, men ju längre det går desstu verkligare blir det tydligen. Jag försöker hata dig, det funkar inte. Försöker glömma dig, men det funkar inte. Försöker verkligen tro på mig själv när jag säger att jag är bättre utan dig, men det funkar inte. Försöker allt, men vad jag än gör är det bara fel. Ingenting blir rätt. Även med dig är det fel. Jag vet att det är mer, men ändå blir det aldrig större än såhär. How come I can't let go? Hur går det ihop liksom?
Ibland känns det som jag har förlorat dej. Eller börjar göra det iaf. Ibland känns det som du aldrig kommer komma tillbaka. Vi lever helt två olika liv nu. Jag är inte en del av ditt liv längre och inte du av mitt. Det känns som jag verkligen håller på att förlora några av dom viktigaste sakerna i mitt liv. Because of you.
:/ säkerligen.
