EMILIA,

Godmorgon! precis vaknat, kopplat om här uppe. Ett jävla tjafs detta, blir trött på det. Mamma och syster är påväg till Småland, hoppas allt är okej på dn fronten. Annars ska jag sitta och lata mig till tjugo i två när jag börjar.

Ibland undrar jag om något du någonsin sa va sant. För det finns så mycket som inte stämmer överrens längre. Känner mig bara så dum, känner mig så lurad. Grundade fan asfilosofin på en sån teori men trodde fan aldrig att jag skulle behöva stå ut med det från en av mina närmaste. Du kanske tror att du kan gömma dig, flytta, byta nummer och allt vad du gör. Och kanske är det så du har gjort med resten och så har dom glömt bort det. Men tror mig, när det gäller mig och mina vänner är det annorlunda. Tänker inte ta detta.


Nu  efter att man kanske vaknade från vad som nu mer ser ut som en dröm, är det verkligen så då att jag gjorde världens största misstag? Jag har grubblat över det fram och tillbaka, men aldrig riktigt vetat. Kanske grundade jag allt detta på en fantasi och förstörde allt vi hade? Kanske gjorde jag bara världens största misstag. Jag saknar inte dig, jag behöver inte dig, men tänk om jag borde? Det va inte för inget, för det va för mig. Men nu då?