EMILIA,

Precis hemkommen från Malmö. Ja, vad finns det att säga? Skönt att komma hemifrån i några timmar iaf.

Satt hela bussresan hem och försökte komma på allt dåligt, ja ni vet som man gör för att det ska bli lättare? Och asså, jag ser inte det. Jag gör verkligen inte det och då är det något som är riktigt fel. Hur blind är jag, eller? Asså jag vet inte, vet ingenting längre. Vill vill vill, ville jag..

Så uppenbart, så fruktansvärt mycket hat. Jag tänker helt enkelt bara va ledsen, för en gångs skull ska jag försöka ta detta för vad det är. Så nu är jag ledsen. Inte arg, inte förbannad eller tappad. Bara upprikitgt ledsen.

puust