Tisdag
Ja då va denna skol-dagen med över! Soft as hell. Kollade på film och käka godis på engelskan så jag överlevde himlans bra! :)
Påvägen hem så började jag fundera lite granna. För grejen är väl den att vi alla gjort dumma grejer, onödiga grejer utan att vi ens vet varför. Jag vet jag har gjort det iaf. Men grejen är nog den att man gör det för ens undermedvetna någonstans säger till en att man måste göra nåt för att inte tappa taget, eller för att ta sig ur det, ibland för att bli sedd. Nu såhär efteråt kan man verkligen undra varför, till och med förstå varför man gjort vissa saker och vissa förstår man inte alls. Men det är saker jag aldrig kommer ångra.. För jag är här och jag är här utan allt jag tappade på vägen och jag står fortfarande upp och jag kan inte låta dessa sakerna som tynger mig, trycka ner mig. Jag vet att jag inte alltid varit den bästa och gjort så många konstiga, dumma och helt sjuka saker men allt man gör, gör man för en anledning. Kanske många olika och som sagt kanske vet man inte ens varför just då, men nu vet jag och jag förstår det men jag skulle aldrig ångra det för vad skulle jag kommit fram till idag? Jag skulle antaglien sitta som samma frågetecken som jag va då. Kanske är jag fortfarande fast där, eller jo det är väl klart jag är. Men är det konstigt? Jag tycker inte det. För allt detta är som en ond cirkel, du fortsätter lämna mig och jag fortsätter acceptera, acceptera och acceptera. Men helt allvarligt har jag kommit så pass långt nu att jag tänker inte förlåta dej utan ett förlåt denna gånge. För någon gång måste också du vakna upp, en dag måste du växa upp, va den du borde vara för mig. Någon dag måste du inse att det inte bara är jag som gör fel. Någon dag måste du inse. För jag kan inte fortsätta att leva i det och kan inte fortsätta acceptera det.
Påvägen hem så började jag fundera lite granna. För grejen är väl den att vi alla gjort dumma grejer, onödiga grejer utan att vi ens vet varför. Jag vet jag har gjort det iaf. Men grejen är nog den att man gör det för ens undermedvetna någonstans säger till en att man måste göra nåt för att inte tappa taget, eller för att ta sig ur det, ibland för att bli sedd. Nu såhär efteråt kan man verkligen undra varför, till och med förstå varför man gjort vissa saker och vissa förstår man inte alls. Men det är saker jag aldrig kommer ångra.. För jag är här och jag är här utan allt jag tappade på vägen och jag står fortfarande upp och jag kan inte låta dessa sakerna som tynger mig, trycka ner mig. Jag vet att jag inte alltid varit den bästa och gjort så många konstiga, dumma och helt sjuka saker men allt man gör, gör man för en anledning. Kanske många olika och som sagt kanske vet man inte ens varför just då, men nu vet jag och jag förstår det men jag skulle aldrig ångra det för vad skulle jag kommit fram till idag? Jag skulle antaglien sitta som samma frågetecken som jag va då. Kanske är jag fortfarande fast där, eller jo det är väl klart jag är. Men är det konstigt? Jag tycker inte det. För allt detta är som en ond cirkel, du fortsätter lämna mig och jag fortsätter acceptera, acceptera och acceptera. Men helt allvarligt har jag kommit så pass långt nu att jag tänker inte förlåta dej utan ett förlåt denna gånge. För någon gång måste också du vakna upp, en dag måste du växa upp, va den du borde vara för mig. Någon dag måste du inse att det inte bara är jag som gör fel. Någon dag måste du inse. För jag kan inte fortsätta att leva i det och kan inte fortsätta acceptera det.
Kommentarer
Trackback
