EMILIA,

Jag ville verkligen bara att det skulle va bra nu, vill verkligen bara se hur ljust det blev. Men tycker det fortsätter bli mörkare. Du skiter aldrig i? Det är allt du gör. Du springer så fort det blir jobbigt, så fort du inte vet vad du ska göra. Och jag bryr mig? Varför bryr jag mig? You're making a fool of me. Det värmde mig så mycket, somehow fick jag svar på allt jag undrat men nu sitter jag här igen och undrar. Kanske är det jag som ställer fel frågor? och kanske, bara kanske är det bara jag som kan sätta stopp för detta. Men lyckas aldrig ta modet till mig. Men sen igen varför skulle jag behöva göra det? Jag vet att i slutet av dagen har du redan gått iaf. Jag tänker inte jaga dig, tänker inte övertyga dig, tänker inte va där. Tänker bara va någon annstans.Kan inte hjälpa att undra om du inte came around, skulle jag varit kvar? Levde jag en lögn? Fick du mig att vakna? Eller är det detta som är en lögn? Vad är det jag söker? Ibland undrar jag om jag springer efter saker som gör mig olycklig, eller dras till dom - gör jag det med mening eller är det bara slump? "det va inte meningen det skulle bli så", varför gör du samma sak over and over again om det aldrig va meningen? För det verkar aldrig va meningen.. Jag ville ha kul, jag ville må bra.. Jag intalade mig det iaf, men kanske va det för att inte bli sårad? Kanske sa jag att det inte spelade någon roll för att inte bli sårad. I slutendan sårar du alltid mig och du har inte ens en aning. Du förstår ingenting.

Where are you now?