EMILIA,

Hatar verkligen detta. Hatar att känna mig som ett offer för min egen stan, (ja stackars mig) spelar ingen roll vad det är eller var man är men det känns alltid likadant, det blir alltid likadant.. Hatar vakna upp i dethär huset, hatar att jag är fast här. För ja, jag är så jävla fast. I ungefär ett och halft år till är jag bara fast här. Jag vill komma någonstans, men känns som man bara går runt runt och runt.

Jag kanske överdriver men det va allt jag begärde.. Kanske hade du inget val, men det va verkligen bara allt jag begärde.. Men det är alltid såhär och jag visste det va precis såhär jag skulle känna, så varför är jag förvånad?