EMILIA,

" Tonight I've fallen and I can't get up
I need your loving hands to come and pick me up
And every night I miss you "...

Visste inte om jag skulle bli glad eller ledsen, tror innerst inne kunde jag andas ut för det är inte helt bortkasstat iaf.
Vill inte kolla ut och inse att jag hade rätt alla de gångerna jag sa att det va så det skulle bli.. 
Långt inne gör varenda steg jag tar ont, vilket håll jag vändermig åt så blir det inte bra. 
Men jag håller andan en stund till, tills jag verkligen vet. Men fan va jag hatar detta!

Vill inte behöva undanhålla sanningen för dej, för det finns absolut ingen mening. 
Jag har inga skyldigheter till dej så bara snälla försvinn, cause this is killing me inside..

söndag, hela dagen :/