EMILIA,

Denna saken har verkligen stiget mig över huvudet. Problemet är verkligen med att det inte är du, utan det är jag. Lilla, lilla, lilla otroligt lilla dumma jag. Jag vet ändå att jag inte borde, men ändå gör jag alltid samma misstag, går i samma dumma fälla. Jag hatar när jag har rätt, för jag får aldrig ha rätt i bra tillfällen. Det är så påfrästande att kämpa för något som alltid flyttar en meter bort så fort man kommit en liten bit närmare. Så är det alltid med saker jag vill ha och du säger att jag alltid får allt jag vill ha? Kanske jag får, men aldrig det jag behöver. Jag är trött på undanflykter, trött på alla lögner, trött på att känna mig såhär liten, trött på att va dumma lilla jag. Problemet är att du fattar verkligen inte, du fattar verkligen ingenting och jag kan inte sluta, kan inte lägga ner och bara gå där ifrån. För ja, jag måste hålla fast vid vad jag tycker är rätt. Men varfan är detta rätt? Va snäll och berätta det för mig. För hade detta vatt rätt någonstans så hade det absolut inte vatt såhär.