EMILIA,

Vissa saker kan äta mig in ifrån och ut. Men dom stannar alltid där. Allt måste ha ett sammanhang, det måste hänga ihop med något. Du fortsätter alltid med samma sak, men det kan inte va sant kan det? För allt måste ha ett sammanhang. Du ser inte vad du gör, men jag ser det. Spricker snart, vill inte spricka. Allt är relativt, allt har sina olika sidor, allt är inte alltid på ett sätt. Ibland gör det mig illamående, ibland gör det mig ledsen, oftast gör det bara mig besviken. Hur ska jag kunnagå det hållet när du säger emot digsjälv? Hur ska jag kunna göra det på ditt sätt, när du sen säger att det är fel? Allt är inte på ett vis, allt är inte som du säger. Så jag gör det på mitt sätt från och med nu.