EMILIA,

Har haft myskväll med tjejerna ikväll. Vi lagade massa god mat, kycklig och sallad i pitabröd med god sås till - vi har lärt oss det här med mat minsann och själ. Sen blev det mys i soffan, massa skratt och planering av mitt och Hannas bröllop. Haha! Och jag och Ida planerade vår framtida Harry potter - obssesion!


Och kvällen fick mig att tänka på hur konstigt vägar kan korsas och hur lite mening de kan ha, hur dom bara fått dig till smärta. Det är konstigt hur man kan stöta på människor i sitt liv som i sin tur senare i livet inte har någon betydelse alls, eller hur just den upplevelsen mest förstörde en och kommer tillbaka för att jaga dig resten av tiden för att bara förstöra dig mer. Hur småsaker som låtar kan ta dig tillbaka till världens mest Obetydligaste stund i ditt liv som du hade förträngt men som ser så mycket större ut när du kollar tillbaka på den. Vad är meningen med dom stunderna och dom människorna som egentligen inte gav dig så mycket, som mest förstörde dig. Är det meningen att man ska lära sig något och "vara stark" eller "lära sig vara stark". Kan inte riktigt köpa det. För någonstans i det långa loppet så utsätter du dig själv för samma sak igen och din tidigare upplevelse lärde dig ju då.. Nej, precis det lärde dig inget? Förstår faktiskt inte riktigt meningen, dom säger att saker händer för att det är "meningen att vara".. Men hur kan något bra då leda till inget? Hur kan det va menat att vara, hur kan inget va menat att vara?

Ja det va väl mest en tanke..