EMILIA,

Första dagen i skolan, totalt onödig. En lektion och sen hem till sängen.

Det är sjukt, det är sjukt. Det gör inte ont för jag känner inget och jag bryr mig inte för vad finns det att bryr sig om, eller? Men ibland bara dyker det upp, sen är resten förlamat. Jag kan inte leva med det som vatt utan att leva där. Där jag är nu saknas allt, allt det verkliga, du antar jag. Saken är ockå den att jag vet så mycket bättre och jag vet att det är inte så det ska va. Men ju närmare du kommer skriker jag, här saknas nåt - mitt hjärta många gånger. Trodde bara det tog tid, denna gången är det annorlunda, det är sanning.

fan