EMILIA,

Undrar fortfarande var du är, för jag vet att det är här du borde va. Du ger mig inget annat val än att va ledsen, du ger mig inget annat val än att älta detta när du bara går utan ett hejdå. Ena dagen har jag glömt din existens men vissa dagar påminns jag om dej, de dagarna det gör ont. Jag ställer mig alltid samma fråga att om jag behövde dej, skulle du verkligen va här då? Nä, jag tror faktiskt inte du skulle det. Jag tror du skulle tveka och jag tror du skulle fly, precis som du alltid gör. Dom säger att det är menat att vara, kanske det är men mitt hjärta är isf menat att vara begravet för det kan inte ta mer av dej och dina fasoner. En bild av dej kan få mig att vilja sätta en kula i pannan på mig själv, din närhet skulle vara självmord. Ut ur mitt huvud, behöver inte dej och har aldrig gjort.