EMILIA,

Okej, kan ta en hint.. Jag ger upp, jag vet varför du gör det - därför det suger. Jag försöker att inte bry mig, men varje liten del av mig gör ont. Vill inte ha det såhär mer, vet inte hur jag ska kunna göra nånting åt dej. Hur gör jag, vad gör jag? Kan inte vänta på bättre tider längre. Jag vill va borta, mils och mils på avstånd när du förstår men vet att så fort du ropar så hittar jag mig själv precis intill dej igen. Men för nu, medans det gör ont, medans jag kan ska jag ta mir ur det här. Måste iväg från detta, så långt jag kan komma innan det gör för ont igen..

Du har aldrig brytt dej om någon mer än dej själv, du har aldrig varit den jag trodde du va, den jag hoppades fanns. Den jag trodde jag kände, nej har aldrig funnits. Så vad finns det att bry sig om? Det finns bara ett stort tomrum..