EMILIA,

Nej men saken är den att jag kan inte låta mig själv va lycklig på dessa vilkoren, försöker påminna mig själv om verkligheten men så fort du är här kan jag inte hitta något annat än ett leende på mina läppar, får inte fram något annat ljud än ett skratt. Vet du hur längesen det va jag va såhär lycklig? Men sen påminner jag mig själv om verkligheten så inser jag hur fel det är egentligen, hur olycklig jag borde va. But then again, borde det inte va tvärt om?

Allt jag vill, verkligen på riktigt är att ha dig här. Men kan inte låta mig känna det, kan inte låta dej tro att det är vad jag vill. Kan inte tro att det någonsin kommer bli så. Men på riktigt, så är du så mycket mer än vad jag låter dig vara. På riktigt, så kan inte tanken om dej försvinna ur mitt huvud, kan inte släppa taget, vet knappt om jag vill. Så om du vill gå, så gör det, för jag vet inte hur, så om här är inte var du borde va, bara gå.. Men be mig inte gå, för jag vet verkligen inte hur..