EMILIA,

Det enda som finns kvar nu, ja det är väl jag antar jag. Det du inte ser klart finns inte eller vadå? Det spelar iaf ingen roll längre. Jag vet inte varför jag lurar mig själv till så mycket som bara är lögn, du är en lögn. Där är nånting, men antaglien är det också en lögn och det rör dej inte ryggen. Man hoppas alltid, på något. Men hoppat har runnit ut. Ibland önskar jag, men det finns inte. Jag har gett upp, och det gör fruktansvärt ont. Det va inte jag, det va aldrig jag.. Det va alltid du och jag va lika dum som gick på det varje gång.

Asså problemet är att du fattar verkligen inte, du gör verkligen inte det va? Men om du en dag, skulle vakna upp och se det som inte alltid är det uppenbara om du en dag skulle vakna upp och inse att det va fel om du en dag faktiskt skulle bry dej, så räkna inte med att jag finns här, räkna inte med att jag bryr mej eller förstår.

It's been to long time