EMILIA,

The clock is ticking 
And I'll be giving my two weeks 
Pick your favorite shade of black 
You'd best prepare a speech 
Say something funny 
Say something sweet 
But don't say that you loved me 

Det är jobbigt.. För att kunna se det som är så bra, behöver man se allt det som är så hemskt. 
Det är jobbigt att det krävs så mycket mer för att människor ska kunna se det som ligger bakom
 och inte bara allt det ytliga.
Som tex. en text, är så mycket mer än de orden du ser. 
Och bakom allt som är så hemskt finns det något så bra, synd
att det är så ytligt. Bakom detta hårda, oberörda, glada, underbara, spralliga så finns det någonstans -
men aldrig något du skulle få se förens den dagen du bevisade mig motsatsen.
Han sa att där fanns inget, han sa att va han såg va en meters tomrum mellan mig och världen 
och jag har tänkt på det varje dag och tycker
fortfarande inte det är rättvist. Kanske är där ett avstånd, men inget tomrum.
 Kanske finns där ett avstånd för en anledning, 
jag tycker det är bra att man har det, det finns ingen mening att ta ut något i förväg, eller? 

tanke..