EMILIA,

Vilken underbar dag, hör ni hur positiv hon är idag? :) Underbar och efterlängtad sovmorgon. Vid halv elva tiden kom Hanna hit och åt lite frukost med mig (kaffe).. Sen körde hon mig till skolan. Hon är min lilla ängel, hon är så gullig, kör mig till skolan och hämtar mig på jobbet, fixar och donar. So sweet :) Ja, idag höll hon på att döda mig i bilen också. En viss person har lärt henne att när Emilia inte tar på sig bältet (som hon aldrig gör) så panik bromsar vi tills hon gör det. Så jo då skulle ju Hanna med få för sig att göra det, jag va typ halvvägs igenom rutan. Tack för den passningen!

Dumma jag, det är ju februari månad och jag som satt och väntade på fredag efter lön. Det blir ju löning imorgon, greeeeeeeeat as hell..

Jo, sen till saken. För saken är ju den att jag vet, jag vet och jag förstår mer än vad du tror. Jag har gjort detta innan, kanske inte riktigt på samma sätt. Men I did! Och det tog tid, det är så fruktansvärt svårt att släppa taget, det är svårt att veta. Eller för mig va det kanske inte så svårt egentligen för jag har alltid vetat detta någonstans, djupt inne har det funnits där hela tiden. Så för mig va det kanske inget svårt val direkt, nej det va inget val heller det va den skillnaden jag ville komma till. För mig va det de enda rätta och göra. Jag visste aldrig om jag skulle ångra mig, eller om jag skulle hamna fel åt helvete. Men nu såhär efteråt ser jag att det aldrig funnits något annat än detta. Och jag lärde mig att det inte fanns något val, det fanns inget bättre eller sämre för mig fanns det bara en sak. Och saken är den du kommer aldrig veta, du kommer aldrig förstå förens du gjort något åt det. Då kommer du märka och förhoppningsvis finns det något inom en som säger vart man borde gå, men du kan aldrig vara helt säker förens du väl är där..