EMILIA,

Veta vad jag vet nu gör mig ingenting. Och bara kassta mig ut sådär och hoppas på att du skulle fånga mig grävde bara mig längre ner. Jag önskar att jag faktiskt trodde att du brydde dej och jag önskar att jag trodde på att det faktiskt betydde nåt. Men jag ser inte det och jag gör inte det.. När du är här, känns det som jag har landat som alla problem bara flytt världen men denna känslan som jag har nu, den tycks aldrig försvinna. Den bara gror och gror. Jag vet jag sa att jag skulle tro på dig, jag vet jag sa att jag trodde på dej men jag gör inte det, för jag ser inte det. Jag ser inte dej stanna, jag ser inte dej ge allt, jag ser inte att du bryr dej. Allt jag ser är hur längre och längre iväg du försvinner. Som sagt så vet jag vad jag vet, vad jag vet är att jag aldrig va nog, aldrig bra nog.. Varför är du inte här annars? Vet inte vad som får mig känna så mycket för dej, vet inte varför jag inte kan släppa taget, jag fattar verkligen inte för allt det gör är ont. Men det går verkligen bara inte, du är allt helt enkelt. Mitt allt, mer eller mindre, bra eller dåligt, med eller utan så är du bara mitt allt - jag vet inte hur man glömmer det. Jag vet inte om jag måste?

Ville bara du skulle förstå..

MITT BEEEEEEEEEEEEEEEEN! :(

dessutom vill jag verkligen inte jobba i morgon :/