EMILIA,

Hur glömmer man lyckan? Hur glömmer man något som gör en såå glad, som gör en varm innombords som får hela livet att se ut som en möjlighet, istället för något jobbigt och tugnt. Jag har försökt så många gånger, men aldrig har jag riktigt lyckats. För första gången på länge ser jag hopp, men det är inte vad jag borde känna, det borde va borta nu. Om man inte har glömt efter så lång tid, är det meningen man ska glömma då? Om man fortfarnade efter så lång tid, får fjärilar i magen, börjar skaka, skratta, fnissa när man är i dennas närhet - är det verkligen så att det som hände va för det bättre? Eller är det bara så att jag är ensam i det här. Är det bara jag som skakas av din närvaro, mår bra när du ligger bredvid mig, ser solen så fort jag känner din värme och ser bara mörker när du går? Är det verkligen bara jag? Hur glömmer man något som får en vilja vara en bättre människa? Hur glömmer man något, som får en måå sååå oerhört bra?

Hur glömmer man sitt hjärta? hur döljer man sitt hjärtas röst? hur går man vidare?